Idag har jag varvat mellan barn,djur och målning.

Efter lunch blev jag jättetrött och tänkte lägga mej på soffan en stund medans barnen lekte.

Men bara efter några minuter så hörde jag konstiga ljud från köket,

och hittade M i full färd i pennlådan. Hon hade hunnit hälla ut min låda med gem och häftstift på golvet och hittat en penna och målat hela sej själv i lila.

Jag gillar verkligen hennes val av färg, men vi var bortbjudan på kvällen och vad ska personalen säga på dagis imorgon.

Så min vilostuns belv istället ett bad för vår tvååring.

Och innan vi gick iväg till våra vänner så kunde man känna igen henne igen, hon doftade som en nyponros och köket var åter städat.

Mellan regnskurarna har solen tittat fram så det blev tillfälle för några av djuren att få sträcka på sej i den stora hagen.

Ett uppsakttat nöje både för kaniner och marsvin.

På bilden, kaninmamman Tilda, en av hennes ungar och marsvinshonan Babe.

Om det nu var någon som anade en liten anspelning när jag antydde vad Björn var bra på och som tror att jag har tänkt frångå min profil präktig morsa och andlig förebild här på bloggen så vill jag förtydliga.

Björn är bra på att:

Laga husmanskost

Ta hand om barn

Köra bilen eftersom han har en fegis till fru.

Bita ihop när jag köper nya djur.

Städa.

Stå ut med mej dagar då jag känner mej som Ronja rövardotter.

Släpa hem och hamstra upp gamla prylar och samlarsaker,

och mycket mycket mer.

Så där ja, då hade jag rett ut alla eventuella missförstånd PHU!

Igår vid lunchtid födde Eloise sin kull.
Två hanar och en hona.

Hon var jätteduktig under födseln assisterad av burkompisen Amalia.
Och jag hade tur som fick möjlighet att knäppa några bilder.
Tyvärr så var den ena hanen dödfödd.
Men kvar finns två friska och pigga krabater.
Hanen är redan tingad och honan kommer också att bli till salu eftersom hon har ett öronveck.

Nu är det dags att anmäla till utställningen i valbo.
Jag skulle vilja anmäla 5 rasdjur men tror inte att jag hinner och orkar trimma och bada alla så jag får nog begränsa mej till 4 i ras och så Nathalies Bella i pet.

Idag har jag köpt dynor till utemöblerna.
hittade billiga och tjocka dynor i blåmönstrat på Rusta.
Björn har även satt en riktig fart med att bygga staketet.
det blir jättefint!

Ibland undrar jag efter 15 år när allt är sååå förutsägbart varför jag valde just honom.
Men idag när jag ser det snygga staketet kommer jag ihåg en av anledningarna.
Och det finns fler anledningar också men det är kanske bästa att jag behåller vissa för mej själv..

På förmiddagen idag hade vi en mångkulturell gudstjänst.

Eftersom vår arbetsgrupp i kyrkan hade ansvaret så fixade jag lite fika till barnen och tog hand om disken efteråt.

Sedan drog vi iväg till Valbo.

Vi hade iförväg siktat in oss på en vit trädgårdsmöbel som var på extrapris för 2495:- Med bord två fåtöljer och en tresits soffa.

Men eftersom vi är fler i vår familj så övervägde vi att köpa två extra fåtöljer för vardera 695:- styck och dessutom måste vi ju ha dynor till alla sittplatserna. Så det drog ju iväg ändå i pris tyckte vi.

Men så hade vi sån't flyt att vi såg att dom hade ställt en soffa på sidan av, som var  lite skadad, så vi frågade om vi kunde köpa den till rabatterat pris.

Soffan hade kostat 1395:- och vi prutade ner den till 400:-.

Så istället för sju sittplatser för 3700:- så fick vi 8 sittplatser för 2895:-!

Tyvärr så hittade vi inga  dynor som vi tyckte var ok. till ett vettigt pris eftersom jag ville ha blå eller blå-vita dynor.

Så jag ska kika på Rusta på tisdag om dom har något som kan passa.

På marsvinsfronten så har jag en högdräktig pe whitehona, Eloise, som väntar ungar med min Mosaique's Bossanowa.

Jag håller tummarna för att allt ska gå vägen. Det känns som om det är länge sedan som det föddes en kull här hos mej.

Nu är jag nyfiken att få veta hur det gick för er andra MITT-are på utställningen i Sorunda.

Ha det gott! /Anki

Till min läggnig har jag svårt att göra någonting i liten skala.

Skaffar jag marsvin så vill jag inte ha två men gärna 30-40 stycken.

När jag skaffar barn vill jag gärna ha ett halvt fotbollslag osv.

Så nu när jag har börjat måla så ser jag fler och fler projekt där jag kan fara fram med färg och pensel.

Eftersom jag har börjat måla 250 staket pinnar så har jag rationaliserat arbetet och lägger upp dom 20 och 20 på två ställningar så kan jag dra över dom med roller. På det viset slipper jag måla en och en.

Då kommer jag på att i garaget står en fin ram med tak till vår brevlåda, som jag har släpat hem från något loppis och som också behöver målas i samma färger.Sagt och gjort plötsligt så har jag börjat måla även den.

Och så ser jag barnens utemöbel (även det ett loppisfynd) som har stått ute i väder och vind och som jag hade tänkt måla redan förra våren men då kom jag aldrig till skott. Men nu åkte den vita färgburken fram och jag har börjat måla även den så nu händer det grejer här i Törnqvists trädgård.

Jag har även övertalat Björn att vi ska åka och köpa en ny trädgårdsmöbel imorgon. jag är inne i en vit period och eftersom vi har blått och vitt i vårt ute-rum med sailor-tema så hoppa jag på en vit grupp med blåvita dynor.

Vi får se vad vi hittar imorgon.

Eftersom solen låg riktigt varm idag mot husväggen så fick marsvinet Bella komma ut en stund i en hage och titta på min framfart.

Det första familjehems uppdraget som vi hade för sex år sedan när vi flyttat hit till Sandvikens kommun var en 16-17 årig tjej.

En blandning mellan punkare och svartrockare.

Men ändå en djup tjej som vi hade många och långa existensiella samtal med på nättena när hon var orolig och inte kunde sova.

Uppdarget slutade med att hon rymde för att hon inte stod ut med vårt "präktiga" familjeliv.

Inget bra slut på ett uppdrag, men man hoppas alltid att man har kunnat skicka med något på vägen när man har fått förmånen och utmaningen att jobba med sådana ungdommar.

Hon brukar hör av sej med något års mellan rum. Som så många andra tjejer som har hunnit passera vårt gästrum genom åren.

Antingen ringer hon eller så står hon här i dörren helt plötsligt och säger hej. Senast vi träffades var i Juni i fjol. Numera är hon är drogfri och har sysselsättning och är sambo och kanske att vi ändå har fått vara en liten pusselbit på vägen för henne att bli en trygg 23-årig kvinna.

Idag ringde hon till oss och berättade att hennes pappa hade dött inatt och hon ville att vi skulle be för henne!

Vilken feed-back! Någonstans kände hon ändå att vi hade en grundtrygghet och att vår tro är en verklighet.

Jag får riktiga rysningar, det arbete som vi håller på med innebär att man oftast inte får något tack, men däremot har vi blivit kallade saker både på H och F . Men belöningen kommer ofta så här långt senare och innebär att vi måste se detta arbete mycket långsikt och i evighetsperspektiv.

Hejsan alla där ute.

Idag målar jag staketpinnar eftersom vi ska hägna in resten av gården för att inte Moa ska kunna springa ut på vägen.

250 stycken pinnar blir det så jag vet vad jag ska göra de närmaste dagarna.

Nu är det bestämt att KM för vår lokalavdelning kommer att hållas här i min trädgård den 1/8. Så nu kan alla som är intresseradeav att ställa eller komma och titta på vad vi pysslar med boka in den dagen i era almanackor.

Jag tänkte passa på att följa upp berättelse om mina två skinny som jag skrev om före Påsk som hade ont i sina trampdynor.

Som sagt var så blev det ett veterinärbesök. Veterinären skrev ut teracortildroppar som jag skulle dutta på varje kväll och sedan sitta och hålla vardera marsvin en timma för att det skulle få chans att verka?!

Behandlingen skulle kunna ta flera veckor. Och veterinären var inte säker på att den skulle fungera. I annatfall så tyckte hon att jag skulle ta bort marsvinen.

OK. svårt för mej med hela min stora familj att sitta och hålla marsvin 2 timmar varje kväll. Jag tyckte även att det verkade som en osäker behandling.

I samma veva fick ett av våra barn nageltrång och jag lade om ett alsolomslag med i galdpack över natten och då kläckte jag ide'n.

Resolut klippte jag av fingertoppparna på en plasthandske som jag fäste med plåstertape utanpå alsolomslag på marvinens tassar.

Och så fick det sitta över natten vid några tillfällen.

Behandlingen var inte uppskattad kan jag säga, jag blev ju tvungen att tejpa ganska långt upp på benen för att plastfingrarna skulle sitta kvar.

Och det gjorde naturligtvis ont när jag drog borta omslaget nästa dag.

Men behandlingen hjälpte och drog ur infektionen som idag bara är ett minne blott. Och marsvinen mår hur bra som helst igen.

När jag ändå skriver om mina sinnys så kan jag passa på att skriva en efterlysining:

Köpes eller lånas: Skinnyhane till avel. Med bra kropp, gärna stor och maffig bra behåring och gärna trevlig typ.

Finnes: Flera parningsvilliga skinny och lakelandhonor som väntar på en snygg kille. Och ett gott och varaktigt hem.

Transporta kan ordnas i samband med utställningen i Sorunda eller Valbo.

Dagens bild föreställer en av mina hermelinungar som idag fick prova vår stora sommar hage för första gången.

Hejsan nu var det några dagar sedan jag fick tid att blogga.

Jag har Mormor och Morfar här i en vecka som också kräver sitt.

Ju fler vi är i huset desto mer hushållsarbete.

Men ändå så roligt att dom  vill komma och fortfarande orkar köra så långt.

Det är ju även en möjlighet till att få lite hjälp med barnpassning och trädgårdsarbeter och strykning. Tack mamma och Pappa!

Vi har firat valborgsmässoafton, Gagbriels dop och idag min födelsedag tillsammans. Mycket fika blir det.

Jag får dra åt svångremmen igen nästa vecka.

I lördags var vi somsagt var till Märsta utanför Stockholm på barndop.

Det  var Mormors lilla hjärtegull Gabriel som fick en vattenstämpel som prästen uttryckte det. (Fin bild av dopets innebörd tyckte jag)

Hon menade att det inte syns på utsidan att man är döpt med man bär välsignelsen med sej hela livet i sitt hjärta.

Igår la jag ut kaninungarna på min tillsalusida så det är bara att börja tinga!

Dagens bilder är från dopet.

Från vänster ser ni min stora son Magnus och hans sambo Anna-Maria som även agerade Gudföräldrar och som fick bära fram Gabriel till dopet.

Till höger min dotter Lina och hennes sambo Johan, (Gabriels föräldrar ) och så naturligtvis lilla Gabriel. Efter dopet gick vi alla ut och åt middag tillsammans. En jättetrevlig dag. Det värmer en mammas hjärta att få ha all sina biologiska barn samlade för en gång skull.