Alla inlägg under oktober 2010

Av Anki - 31 oktober 2010 12:10

Tyvärr så har sista anmälningsdatum till utställningen i Närke i November redan passerat så det blir ingenting då för oss. Men det blir fler tillfällen.

/Anki

Av Anki - 30 oktober 2010 20:20

I helgen har vi sex barn här hemma. Skoldisco, födelsedagskalas och andra aktiviteter avlöser varandra. Som tur är så tog min vän Sophie Eberhorn med min fina marsvinshona material Girl till utsällningen i Kallhäll.

För två veckar sedan blev hon BIR:1-junior på sina första utsällning. Och idag blev hon inte bara BIR:1 utan även BIS:2-junior. Jag är så stolt! Hon är fjärde generationen pe. white som har fötts här i mitt masrsvinsrum. Nu känner jag verkligen att jag fick blodad tand, Mosaique´s är på G. Så nu ska jag försöka komma iväg till Örebro på utställningen i November. Eftersom Björn har sina vuxna barn och barnbarn där så kan vi slå två flugor i en smäll. 

Jag har en till fin juniorhona på tillväxt som jag också är sugen på att visa. Nu blir det till att sitta ute i höstrusket och trimma när det blir en solglimt.

 

  


Tindras mage växer, hennes bukomfång har ökat med 16 centemeter. Viktökningen på 800 gr är nästan halva hennes ordinarie vikt på 2 kg. men eftersom jag inte vet hur mycket moderkakor och fostervattnet mm. väger så är det svårt att dra någon slutsats för hur många valpar hon möjligtvis kan bära.

Tur nog så är hon i god kondition så jag tror att hon har goda förutsättningar att klara förlossningen på ett bra sätt. För säkerhets skull så har jag tecknat en bra försäkring som täcker 80% av ett eventuellt keisarsnitt. 

Av Anki - 29 oktober 2010 21:20

Som egen kommentar till mitt inlägg "Fjortisminnen" vill jag berätta vad Isak sa spontant när han hade läst texten: -Jag tror att du valde rätt mamma!

.....Och tänk, det tror faktiskt jag också.


Igår läste jag om en författare Elain Bergqvist som har skrivit en bok om hur vi präglas av den tid vi växer upp i. Hon kalla oss sextitalister för "spanarna" vi är dom som enligt henne inte vet vad vi vill bli när vi blir stora. Jag kännde en skrattretande hög igenkänningsfaktor. Gällande mig själv vill jag ju nu mitt i livet, bli socionmom så att jag kan jobba som föreståndare på behandlingshem. Men jag har ju så svårt att begränsa mig på alla andra områden, det finns nog ingenting som jag inte skulle vilja bli, om bara tiden och kraften räckte till. (Okay då, möjligen inte pilot eller flygvärdinna) men för övrigt... Kanske att det kan bero på att det inte finns några begränsningar längre gällande vad vi kan och vill bli som män och kvinnor, och då blir det så svårt att välja. Vi har barnomsorg, gratis utbildning och ett relativt jämnlikt samhälle.

Själv har jag varit likadan sedan jag berättade för min mamma vid 6-årsålder att jag ville bli barnmorska på natten, sångerska på kvällen och veterinär på dagen. Och tänk, mitt liv är lika fullsmockat med olika saker som jag såg det framför mig redan i förskoleåldern. Intressena är också detsamma, barn, djur och förlossningar. Sången då? Jag har ju faktiskt sjungit på någon begravning och varit MHF´s lucia, även om det kanske har varit hällre än bra. Så jag har ju fått med lite av varje. Och tydligen så är jag inte ensam utan vi är en helt gäng 40-50-åringar som fortfarande funderar över vad det egentligen var som vi skulle bli när vi blir stora.  Kul tyckte jag! 

Av Anki - 28 oktober 2010 19:22

Idag är det 8 veckor sedan vi parade Tindra första gången. Andra parningen gjorde vi efter fyra dygn så därför räknar jag med att valparna födas mellan den 3-8 november om allt står rätt till.

Idag har jag köpt den största marsvinsburen som finns på zoobutiken som är 140*70 cm. Den har jag inrett som valphage i vårt kök. Dels för att valparna ska ha ett begränsat utrymme att spatsera runt på när jag inte har tid att hålla dem under uppsikt. Och dels för att skydda valparna från omild behandling av vår minsta familjemedlem. Jag har tänkt att Tindra ska få bo in sig där nu under veckan så att hon känner sig trygg när det blir dags för valpning.


Det är fantastiskt att känna de små liven sparka där inne! Första gången som jag kännde en spark på min hand genom Tindras buk blev jag riktigt gripen.

                                                  

         


Mina föräldrar födde upp två kullar med whippetvalpar när jag var barn, så jag har ju upplevt detta på nära håll tidigare. Men det kommer naturligtvis att bli helt annorlunda nu när jag själv har hela ansvaret. Jag är både förväntansfull och nervös, eftersom det även är Tindras första kull. Den kommande veckan kommer att snigla sig fram i väntan på valparna.

Av Anki - 24 oktober 2010 19:00

                                               


Min trolleri-intresserade son hade här om helgen turen att bli bjuden av en kompis på en föreställning i Sandviken med Charlie Caper. Till hans stora glädje stötte han på en annan känd trollkarl utanför föreställningen, nämlingen Mr. Houdi. Tuff som han är så knallade han fram och presenterade sig och berättade för John Houdi att han och hans mamma minsann var kompisar på Facebook. John som aldrig tidigare träffat Isak och som inte har någon aning om var jag tog vägen när vi slutade umgås för hundra år sedan (förutom att vi är kompisar på FB) var säkert artig men kunde nog inte riktigt förstå vem Isak talade om. Men jag glömmer aldrig den enda av mina kompisar i Skellefteå som hande en riktig cirkusprinsessa till mamma som hängde i trampolin i familjens gillestuga, där hon bjöd oss ungdomar på gratis föreställningar. Tur nog så tappade jag intresset och hittade någon annan tuffare kille att hänga med, just som John hade planerat att jag och min kompis skulle delta på hans föreställningar och agera den itusågade damen. Så till Isaks stora förtret kan jag tyvärr inte berätta hur tricket går till. Själv susade jag vidare och blev ihop med en av killarna som körde skol-discot "Fyer-fly", och eftersom vi inte blivit itusågade så fick jag och min polare bli för-dansare till discot. Medans John Houdi blev en världsstjärna... Till min idrottsintresserade pappas stora förtret så blev jag heller aldrig intresserad av tennisproffset Joakim Nyström som gick i min parallell-klass. Han visade redan då stora talanger med sin forward men var inte på 70-talet någon "tjej-magnet", utan rätt så finnig och blyg. Ibland undrar jag om jag har gjort rätt val eller fel val i min ungdom? Den som har sett filmen Sliding doors förstår nog vad jag menar. Vilka val har vi gjort som har format oss till de vi är, och hur hade livet sett ut om vi valt annorlunda?

/Fundersam


                                                 

Av Anki - 17 oktober 2010 19:44

5 kilometer utanför Järbo i ett ensligt hus bor "Vita damen" vad hon egentligen heter är det nog ingen som vet. Hon är nog känd för de flesta här i området eftersom hon alltid går klädd helt i vitt och står och rabblar "saker" besvärjelser och kanske böner över folk som passerar med ett frånvarade uttryck i ögonen, med tysk brytning. Hon kan ju faktisk verka lite läskig för både barn och vuxna men är säkert helt ofarlig för alla utom för sig själv som de flesta psykiskt sjuka personer.

Härom kvällen stod hon en bit från vårt hus och försökte lifta ut till obygden, jag kan förmoda att hon hade missat sista bussen upp mot kungsberg. Jag hade faktiskt inte sett henne men Björn sa att -Nu har "Vita damen" stått här utan för och försökt lifta i en och en halv timma. -Skjutsa hem henne då sa jag. -Nej det är säkert någon som tar upp henne. -Knappast sa jag, om inte vi hjälper henne så kommer ingen att göra det. Eftersom Björn efter 15 år vet att jag brukar få min vilja igenom så gick han plikttroget ut och körde fram bilen och plockade upp "Vita damen". Hon blev förvånad över att Björn inte var på väg någonstans utan kom körande bara för att skjutsa hem henne så hon frågade om han var ensamstående. Björn- Nej jag är gift.

Vita damen: -Men, vad tycker din fru om att du är ute och skjutsar mig?

Björn:- Det var hon som sa att jag skulle skjutsa hem dig.

Vita damen: -Det måste var en mycket god människa!


Det var ju uppmuntrande, men jag vet ju inte om jag alltid är så god, jag kan ju också vara ett riktigt rivjärn. Men jag tror att jag har en förmåga att se behov och är inte rädd att gripa in när någon behöver hjälp. Det var så lite för oss, tjugo minuter och en liter bensin, men säkert värt mycket för "Vita damen" att slippa stå ute och frysa och att få se att det finns medmänniskor som bryr sig och inte går åt ett annat håll när dom ser henne.

En dag förra hösten stannade jag, med bilen full av barn, när det låg en blodig alkoholist på gatan och ringde ambulans när andra gick omvägar. Den episoden pratar mina småtjejer fortfarande om. Jag tror att det är bra för barn att få förklarat för sig varför farbrorn hade ramlat och se att "mamma" stannar och hjälper till. Det är dom som är nästa generation, och den riskeras att formas till att bli ganska egoistisk med allt som dom matas av gällande prylar och mode och annat som faktiskt kan vara roligt men som inte är så väldig livsavgörande.

Så nu vill jag utmana dig som läser detta att ta emot stafettpinnen och göra nästa goda gärning. En bråkstake eller ensam människa kan bli väldigt förändrad av någon som vågar visa lite empati. Det är aldrig för svårt att ge en medmänniska en hjälpande hand.

- Låt bollen rulla... Om vi börjar i det lilla så kan vi tillsammans förändra världen!


                                              

Presentation

Omröstning

Vem är du som besöker min blogg?
 Registrerad marsvins uppfödare i SMF
 Annan marsvinsuppfödare
 Allmänt marsvinsintresserad
 Familj
 Bekant
 Övrigt

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards