Det första familjehems uppdraget som vi hade för sex år sedan när vi flyttat hit till Sandvikens kommun var en 16-17 årig tjej.

En blandning mellan punkare och svartrockare.

Men ändå en djup tjej som vi hade många och långa existensiella samtal med på nättena när hon var orolig och inte kunde sova.

Uppdarget slutade med att hon rymde för att hon inte stod ut med vårt "präktiga" familjeliv.

Inget bra slut på ett uppdrag, men man hoppas alltid att man har kunnat skicka med något på vägen när man har fått förmånen och utmaningen att jobba med sådana ungdommar.

Hon brukar hör av sej med något års mellan rum. Som så många andra tjejer som har hunnit passera vårt gästrum genom åren.

Antingen ringer hon eller så står hon här i dörren helt plötsligt och säger hej. Senast vi träffades var i Juni i fjol. Numera är hon är drogfri och har sysselsättning och är sambo och kanske att vi ändå har fått vara en liten pusselbit på vägen för henne att bli en trygg 23-årig kvinna.

Idag ringde hon till oss och berättade att hennes pappa hade dött inatt och hon ville att vi skulle be för henne!

Vilken feed-back! Någonstans kände hon ändå att vi hade en grundtrygghet och att vår tro är en verklighet.

Jag får riktiga rysningar, det arbete som vi håller på med innebär att man oftast inte får något tack, men däremot har vi blivit kallade saker både på H och F . Men belöningen kommer ofta så här långt senare och innebär att vi måste se detta arbete mycket långsikt och i evighetsperspektiv.

 

Att ha det gott

8 maj 2009 08:56

Sådär brukar jag också tänka
det de fick hos oss har dem med sig
Du vet den lilla tjej du och jag delade ett tag Hon hörde av sig till Evelina på face book och frågade efter oss
det är andra gången nu

http://rubinen777.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som fyraåring tyckte jag att Anders Linder var det tjusigaste som fanns när han sjöng "Åh fröken Lisselotte" på TV och spelade på sin cello. Till min föräldrar sa jag övertygande att:-Honom ska jag gifta mig med när jag blir stor, om han inte är en g...

Tantvarning 1: Ikväll har jag gjort det! Det som jag länge har drömt om men inte fattat mod till att genomföra: -Jag har packat allt mitt studiematerial inför morgondagen på högskolan i en dragväska! Tänk hur många gånger jag förbannat min fåfäng...

Säg den glädje som är långvarig... Sent igår kväll när jag gick ut för att natta mina djur såg jag Att Tyra inte mådde så bra. Och varningklockorna började ringa.. Imorse när jag vaknade för att fira min födelsedag så stod jag  inför fakta. Tyra ...

Äntligen föddes det en kull i mitt marsvinsrum. Den 1/5 föddes den andra Mosaiques-kullen för i år. Och det beror inte på att marvinen inte har haft tillfälle att para sig, utan dels för att jag inte har haft så mång djur att sätt ihop för parning ef...

Ni som följer mig på Facebook har säkert uppmärksammat att vi på sista tiden har haft riktigt otur med våra fyrbenta vänner. Dels förlorade vi vår unghund Chanel genom en bilolycka den 27/2. Dels somnade vår älskade marsrsvinshona Bella in i går efte...