I mitt marsvinsrum bor många personligheter. Och många skulle var värda en egen dag här på bloggen.

Men alla har inte ett så dramtiskt öde som vår Filur så därför har jag bestämt mej för att berätta om honom.

I Oktober förra hösten stod det i Arbetarbladet att man hittat ett fruset och hungrigt "virvelmarsvin" i regnet i närheten av en gångstig i Gävle.

Jag ringde upp tidningen och erbjöd mej att ge marsvinet logi om det var så att man behövde ett tillfälligt hem i väntan på att ägaren dök upp.

Till svar fick jag att det var många som ringt redan och att marsvinet var tillfälligt inkvarterat på Söders zoo.

 Okay, där slutade mitt engagemang med vetskapen om att marsvinet var väl omhändertaget.

Under den närmaste veckan så var det många skriverier i vår lokaltiding och hela Gävleborg verkade gå man ur huse för att protestera mot marsvinets öde. Nu fick man även se en bild på marsvinet som jag inte tyckte såg ut som ett virvelmasvin men rasen var svårbedömd pga. den dåliga bilden.

Sedan slutade skriverierna och marsvinhistorien hade väl för oss fallit i glömska. Men plötsligt en dag i novmber ringde man till oss och sa att vi hade blivit "utvalda" av alla som hade ringt och nu kunde vi hämta marsvinet mot en ersättning av 100:-?

Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mej det när jag ringde och erbjöd ett tillfälligt logi, men all reklam är bra reklam tänkte jag och om man sej i leken ger osv...

Så under pompa och ståt och pressbevakning fick jag och Emil hämta marsvinet som visade sej vara en fin coronethane.

(Den som söker under marsvin på Arbetarbladet kan nog se bilderna fortfarande)

När jag kom hem med honom och i lugn och ro fick titta på honom så upptäckte jag att han var född här hos mej ett år tidigare.

När han var 5 veckor lämnade jag honom och hans bror på djurmagazinet i valbo. Där tar mina ledtrådar slut.

Vem som sedan köpte honom och på ett sånt grymt sätt senare slängde ut honom kommer vi nog aldrig att få veta.

Jag fattade dock ett beslut om att hans första år varit tillräckligt dramatiskt och att han skulle bli kvar hos oss resten av sitt liv.

Nu har han vuxit och återhämtat sej från att vara den frusna magra krake som hittades, och har en kanonkropp och en jättetjock päls.

Nu har vi ställt honom tre ggr. i pet-klass han har fått två silverkort och på SM i Eskilstuna blev han BIS 5:a i Pet-finalen!

-Snacka om revanch!

Just nu går han med sin första hona men om han inte blir tuggad så kommer vi även att ställa honom i klippt långhår under hösten.