I mitt marsvinsrum bor många personligheter. Och många skulle var värda en egen dag här på bloggen.

Men alla har inte ett så dramtiskt öde som vår Filur så därför har jag bestämt mej för att berätta om honom.

I Oktober förra hösten stod det i Arbetarbladet att man hittat ett fruset och hungrigt "virvelmarsvin" i regnet i närheten av en gångstig i Gävle.

Jag ringde upp tidningen och erbjöd mej att ge marsvinet logi om det var så att man behövde ett tillfälligt hem i väntan på att ägaren dök upp.

Till svar fick jag att det var många som ringt redan och att marsvinet var tillfälligt inkvarterat på Söders zoo.

 Okay, där slutade mitt engagemang med vetskapen om att marsvinet var väl omhändertaget.

Under den närmaste veckan så var det många skriverier i vår lokaltiding och hela Gävleborg verkade gå man ur huse för att protestera mot marsvinets öde. Nu fick man även se en bild på marsvinet som jag inte tyckte såg ut som ett virvelmasvin men rasen var svårbedömd pga. den dåliga bilden.

Sedan slutade skriverierna och marsvinhistorien hade väl för oss fallit i glömska. Men plötsligt en dag i novmber ringde man till oss och sa att vi hade blivit "utvalda" av alla som hade ringt och nu kunde vi hämta marsvinet mot en ersättning av 100:-?

Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mej det när jag ringde och erbjöd ett tillfälligt logi, men all reklam är bra reklam tänkte jag och om man sej i leken ger osv...

Så under pompa och ståt och pressbevakning fick jag och Emil hämta marsvinet som visade sej vara en fin coronethane.

(Den som söker under marsvin på Arbetarbladet kan nog se bilderna fortfarande)

När jag kom hem med honom och i lugn och ro fick titta på honom så upptäckte jag att han var född här hos mej ett år tidigare.

När han var 5 veckor lämnade jag honom och hans bror på djurmagazinet i valbo. Där tar mina ledtrådar slut.

Vem som sedan köpte honom och på ett sånt grymt sätt senare slängde ut honom kommer vi nog aldrig att få veta.

Jag fattade dock ett beslut om att hans första år varit tillräckligt dramatiskt och att han skulle bli kvar hos oss resten av sitt liv.

Nu har han vuxit och återhämtat sej från att vara den frusna magra krake som hittades, och har en kanonkropp och en jättetjock päls.

Nu har vi ställt honom tre ggr. i pet-klass han har fått två silverkort och på SM i Eskilstuna blev han BIS 5:a i Pet-finalen!

-Snacka om revanch!

Just nu går han med sin första hona men om han inte blir tuggad så kommer vi även att ställa honom i klippt långhår under hösten.

 

sara

5 augusti 2008 22:52

Rackarn filur! :D en gris som han säger man inte nej till! :)

http://sari.bloggagratis.se

 

Lena

6 augusti 2008 19:58

Grattis!

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som fyraåring tyckte jag att Anders Linder var det tjusigaste som fanns när han sjöng "Åh fröken Lisselotte" på TV och spelade på sin cello. Till min föräldrar sa jag övertygande att:-Honom ska jag gifta mig med när jag blir stor, om han inte är en g...

Tantvarning 1: Ikväll har jag gjort det! Det som jag länge har drömt om men inte fattat mod till att genomföra: -Jag har packat allt mitt studiematerial inför morgondagen på högskolan i en dragväska! Tänk hur många gånger jag förbannat min fåfäng...

Säg den glädje som är långvarig... Sent igår kväll när jag gick ut för att natta mina djur såg jag Att Tyra inte mådde så bra. Och varningklockorna började ringa.. Imorse när jag vaknade för att fira min födelsedag så stod jag  inför fakta. Tyra ...

Äntligen föddes det en kull i mitt marsvinsrum. Den 1/5 föddes den andra Mosaiques-kullen för i år. Och det beror inte på att marvinen inte har haft tillfälle att para sig, utan dels för att jag inte har haft så mång djur att sätt ihop för parning ef...

Ni som följer mig på Facebook har säkert uppmärksammat att vi på sista tiden har haft riktigt otur med våra fyrbenta vänner. Dels förlorade vi vår unghund Chanel genom en bilolycka den 27/2. Dels somnade vår älskade marsrsvinshona Bella in i går efte...