I dag när jag kom hem så gick jag glad ihågen ut till mina marsvin för att ge dom den omsorg som dom behöver.

Men vad ser jag om inte en hel svärm med getingar runt vår soptunna som står strax utanför mitt marsvinsrum.

Jag försökte tappert att passera dom obemärkt men icket, ett helt gäng följde efter mej, randiga surrande kryp slank in genom dörren och följde efter mej in.

Här gäller det att vinna eller försvinna tänkte jag och tog upp kampen med en sopskyffel.

Tur nog så kom vår kompis Bosse förbi och förpassade vår soptunna ut till vägen. Bosse som förövrigt är livrädd för mina marsvin blev dagens hjälte på Kungsforsvägen.

Föresten så borde getingarna ha lyssnat in min första vädjan om att dom skulle flyga ut ur mitt marsvinsrum, om dom bara hade vetat att jag en gång i tiden var deras största försvarsadvokat och brukade försiktigt ta dom i ett papper och bära ut dom till deras naturliga plats när dom hade förirrat sej in i diverse klassrum med horder av skrikande och viftande tjejer.

Men sedan hände det något i min relation till dessa insekter..

Det var sommaren för 8 år sedan när vi bodde på Venngarn utanför Sigtuna.  Björn sprejade radar i ett getingbo i vår bod och blev biten i kinden av en geting. Han kom in till mej som fixade middag och sa:

- Jag blev getingbiten det gör ont i kinden. So what, tänkte jag och fortsatte med det jag höll på med.

-Jag känner mej riktigt dålig det sticker i hela ansiktet.

(Ja ja man vet väl hur det är när en kille blir förkyld tänkte jag)

Men kom på en snilleblixt att vi hade betapred på jobbet 500 meter bort.

-Jag sticker och hämtar betapred på jobbet, sa jag mest för att han skulle känna att jag brydde mej, ett litet getingstick får väl en karl klara av.

Väl där så morsade jag lite på Carina som jobbade då ringer Björn och säger:

-Du får skynda dej jag kan inte andas.

Äntligen förstod jag att nu var goda råd dyra och fick eld i baken och ryckte i förbifarten även med mej en Epipen-spruta.

När jag var hemma någon minut senare så låg Björn på hallgolvet och var i det närmaste medvetslös, jag som aldrig hade gett en Epipen förut fick fram bruksanvisningen och lyckades ge honom sprutan samtidigt som jag ringde ambulansen. När betapred var blandat så försökte jag få i honom det men han kunde nästan inte svälja.

Nu var det bara böner som gällde tills ambulansen äntligen kom fram.

Ambulanspersonalen satte in livsuppehållande resurser men trodde inte att dom skulle hinna in med honom itid till sjukhuset så dom tillkallade ambulanshelikopter.

Snacka om dramatik! Allt det här hände alltså mitt på dagen med fullt av lekande barn i huset, som storögt tittade på. Ambulanspersonalen bjöd pedagogiskt nog  in barnen att provsitta ambulansen när helikoptern åkt iväg med deras medvetslösa pappa.

Väl på Akademisk sjukhuset fick han ligga i en hjärt-lung maskin.

Han klarade sej ju som ni förstår men det var med nöd och näppe och som jag tror tack vare ett under.

På sjukhuset så berättade man att det dör fler i Sverige varje år av getingstick än av huggormsbett.

Jag fick dessutom en eloge för rådigt ingripande, och om det inte hade funnits tillgång till de mediciner som jag gav honom innan ambulansen kom fram så trodde dom inte att han hade överlevt.

Så som ni förstår så har min inställning till getingar helt förändrats efter detta så imorgon blir det till att ringa anticimex om det är så att det finns ett bo i närheten av mitt marsvinsrum.

Här hos oss är det att vinna eller försvinna om man är geting.

Här kommer en bild på kullen som föddes igår.

Betty är en duktig mamma och pysslar och grejar så allt kommer nog att gå bra med hennes ungar.

/Anki

Efter en regnig och ruggig dag på Furuviksparken.

Då jag på hemvägen bara trodde att jag hade en bild på en påfågel att dela med mej av till er idag, så fick jag en riktig  belöning  för alla uppoffringar när vi till sist kom hem blöta och frusna.

Betty-Sue hade nämligen fött sina ungar.

Fem stycken varav en tyvärr var dödfödd.

Alla de fyra andra mår bra och Betty-Sue själv mår prima.

Av de levande är det:

En saffron hona på 80 gr.

En saffronhane på 80 gr.

En saffron dalmation hona på 84 gr.

Och slutligen en saffron dalmation kille på 84 gr.

Det är så roligt att allt gick bra, det verkar som om trenden har vänt i mitt marsvinsrum nu. Och eftersom jag aldrig har fått saffron tidigare så är det extra spännande.

Stolt far till kullen är Luneas Yalero, min saffronhane som har två cert och vi hoppas att han snart får det tredje. Så de små liven har stora förväntningar på sej från min sida.

Jag har inte velat skilja dom från mamma ännu och fota dom var och en för sej, men när jag gjorde rent i buren efter födseln och tillfälligt hade placerat familjen i en plastback så passade jag på att knäppa några kort, så nu hoppas jag att ni inte blir besvikna över påfågel-bilden...

Nu måste jag bara berätta om vad som hände när vi efter bion i Onsdags svängde in på Mac Donalds. 6 hungriga personer på busbra humör hamnar i en kö med en mörkhyad kille kassan.

Okay han arbetade väl inte så effektivt och förstod väl inte språket till 100% och plötsligt säger karln som stod före oss i kön till servitören:

-Fattar du ingenting, är du dum i huvet eller?

Får man säga vad som helst till andra bara för att man råkar vara född i Sverige? nej fy fabian! (som pippi-långstrump säger)

Jag blev så himla arg så att jag hade kunnat lyfta en hel häst och kände hur blodtrycket rusade i höjden.

När det sen blev min tur så sa jag högt och tydligt till den som tog upp min beställning: -Ska ni inte ta och kasta ut den där kunden?

Då ändrade han helt plötsligt attityd när han såg att hans skitsnack inte gick hem hos övriga gäster, och förhoppningsvis så dämpar han sej nästa gång han vill beställa en liten, en mellanstor kaffe och två mac Flurry.

Jag är lite besviken bara över att han inte drämde till med "svartskalle" också då hade jag polisanmält honom på stört.

Efter min urladdning så fick familjen nöja sej med att äta helt fel saker eftersom jag var så upprörd när jag beställde och sa helt fel.

Ja, ja lite får dom väl offra sej för den goda sakens skull...

I min marsvinsvärld så är det lite lugnare, tur att jag har min lilla oas att smita ut till. Alla blir glada när dom ser mej,  ingen klagar på maten eller kallar varandra fula saker för att dom har olika färger eller för att dom är födda hos olika uppfödare, Phu!

Idag har jag badat och trimmat min rexhane Ruben. I sista stund men tanke på KM i Grycksbo men i lagom tid med tanke på utställningen i Valbo.

Betty Sue är helt öppen nu så vi får väl se om det blir smått undre helgen.

Imorgon är vi bjudna av Sandvikens kommun på en heldag på Furuviksparken med tivoli. Det blir nog en trevlig dag om vi bara slipper allt detta regnande som vi har haft sista tiden.

Helst skulle jag villja vara hemma med Betty-Sue men dom brukar ju oftast klara själva förlossningen bäst själva utan inblandning så jag får väl låta barnens intressen gå före mina några timmar imorgon.

Och vem vet det kan ju även dra ut på tiden några dygn...

Dagens bild är på burkompisarna, Dias Sunshine de Light och honan som jag köpte på Arken i Eskilstuna som vi har döpt till Chania.

Jag är föresten rätt nöjd med den billiga kameran som jag panik-köpte.

Helt ok bilder av en kamera för 895:-

Och då det blir suddigt så beror det nog mer på de ofrivilliga fotomodellern än på kameran.

Igår kväll gjorde jag en riktig nostalgitripp och såg filmen Mamma Mia.

För mej som VAR  Mini-Abba och ett med Agnetha Fältskog under flera års tid och nästan nötte upp heltäckningsmattan i mina föräldrars vardagsrum när jag tillsammans men kompisar som var mer eller mindre frivilliga Fridor, tränade ABBA-moves, så var det en kanonkväll!

Bara den som någongång har varit 12 år och stått och väntat i 6 timmar i entre'n på Stadshotellet i Skellefteå för att få en glimt av sina idoler och som dessutom fick ta kort och få autografer och hela kittet kan förstå vad jag menar!

Tyvärr så var det visst bara jag i hela biografen som rycktes med och helt enkelt bara ville sjunga och dansa med i låtarna så jag försökte att klamra mej fast i stolen, men mitt huvud vickade nog hit och dit och nog tyckte jag att någon sneglade när jag inte bara kunde låt bli att sjunga med högt till "Give me give me Give me a man after midnight" och "Dancing Queen" och de andra välkända låtarna.

Så i denna anda vaknade jag alltså i morse och döpte naturligtvis den lilla sheltehonan som föddes här idag till: Mosaiques Chiquitita

Och för dej som inte har sett filmen men som gillar ABBA-soundet:-Se den!

När jag sedan kom upp i 15 års ålder och var 158 cm och  insåg att jag inte skulle bli 174 cm som Agnetha så rasade allt och det fick istället bli Nationalteatern och Proggen som fick utrymme i min oranga kasettbandspelare och i mitt liv, med allt vad den musiken innebar...

I morse när jag kom in till marsvinen så fick jag en riktig överraskning.

Blackvelvets Tirowa hade presis fött en unge.

Igår städade jag hennes bur, borstade hennes päls och klippte klorna och konstaterad att hon var jätte-lite öppen men eftersom hon har haft ungar tidigare och inte var särskilt tjock så drog jag den slutsatsen att det rörde sej om 10  dagar frammåt i tiden innan det var dags för henne att föda.

Men - icke sa Nicke, i morse födde hon en jättesöt sheltiehona på 107 gr.

Jag blir så glad både för min skull och för Tirowas skull eftersom jag inte har sparat någon unge efter henne ännu och hon börjar ju bli lite till åren. Och i våras var hon en av dom som kastade sina kullar när jag hade en hel följetong av problem runt dräktiga honor. Så nu slickas det och putsas på denna lilla unge så att det står härliga till.

Och som ni ser på bilden så ser den lilla tjejen lika förvånad ut som jag är.

En alldeles vanlig dag i familjen Törnqvists liv.

Jag är riktigt nöjd med mej själv eftersom jag är inne på min andra kak och godisfria dag, trots att vi firade Isaks 10 års dag igår.

Och här har det även bakats även idag eftersom Sonjas pojkvän som mer eller mindre har emigrerat hit från Uddevalla fyller 18 år i morgon.

En promenad både igår och idag har det även blivit med stavarna, glad så länge jag håller ut.

På marsvinsfronten har jag fortsatt med trimmningen några timmar idag.

Med Sockervadds bebisar är det bara bra.

Nästa hona som står på tur att få smått är Lunes Betty-Sue.

Ni får verkligen hjälpa mej att hålla tummarna för henne.

Hon fick ju en kravlig kull som dog hos Sophie, och sedan kastade hon en kull här, så detta får bli det sista försöket om det inte går vägen.

Men jag har försökt att störa henne så lite som möjligt, inga bur eller kompisbyten och massor med näringsrik mat så jag hoppas...

Kullen är beräknad runt nästa helg.

Håller fortfarande på att göra mej bekant med den nya kameran.

Och idag har jag knäppt en hel del bilder.

delar med mej av en på satintjejerna Betty och Ellie´.

Hälsningar Anki

Ikväll jobbar jag mitt sista pass som sommarvikarie på mitt ordinarie jobb. Sen är jag ledig en vecka innan jag ska igång med plugget igen.

Under terminen ska jag  gå in och jobba en helg i månaden på Furulundshemmet för att dryga ut kassan lite och för att hålla kontakten med "verkligheten".

Jag hoppas att jag ska hinna med att göra lite extra både i hemmet och hos marsvinen den här veckan. Men schemat känns ändå ganska tajt med ett 10-års kalas på Söndag och en inbokad filmkväll på Onsdag, då vi ska gå och se Mamma Mia.

Men kanske att jag också hinner med någon extra gosestund hos djuren.

Och så tänker jag ta tag i mina promenader igen.

Idag hittade jag en hemsida "Humlans marsvin" där det står en hel del info. om marsvin för den som är nybörjare.

Ett bra länktips till marsvinsköpare och spekulanter:

http://www.humlansmarsvin.se