Lunchrast på folkhögskolan -vi har ätit taigryta och ris helt ok faktiskt.

Alltid lite lyxigt när man är fyrabarnsmamma och får sätta sej vid dukat bord och äta i lugn och ro.

Men idag känner jag mej allt annat än lugn.

Skulle helst vilja vara hemma med Halloweenas ungar.

Jag hann ge dom två mål imorse innan jag åkte. Dom smaskar och äter från sprutan, men jag har inte sett att dom diar från sin plast-mamma Toy ännu.

Nu blir det till att mata dom med ganska täta mål i eftermiddag och ikväll så att dom står sej några timmar under natten och några timmar imorgon igen när jag är i skolan.

Båda ungarna är honor och ser mycket trevliga ut.

Det vore så roligt om dom klarar sej så att jag får ha kvar en bit av Halloweena.

Jag ger dom välling för kattungar med lite vetekli i för att det ska bli lite mer konsistens och inte så lätt dras ner i lungorna.

I eftermiddag ska jag även försöka ge lite grönsakspure och se om jag kan få dom att äta från fat.

Jag fick ett tips från veterinären att mata 10% av kroppsvikten per dygn.

Och när jag hör det så förstår jag att jag har varit för försiktig och gett för lite tidigare när jag har matat till marsvinsungar.

Jag har ju klarat ett par stycken men de flesta har ju tynat bort men det är ju svårt att hitta någon bra information om hur stora mängder man vågar ge .

Men nu har jag även hittat en bra sida på nätet, på engelska, där det stog en hel del om handuppfödninga av marsvinsungar, så det är bara att kämpa på.

 

Sophie

26 augusti 2008 15:13

Som sagt, jättetråkigt med fina haloweena! :( Ett tips är att försöka lära dem att dia sin surrogatmamma. Ta upp henne i knät och försök få bebisarna att ta spenen, man kan nästan få peta in spenen i munnen och liksom trycka ungen mot tutten om de spottar ut den på en gång. Det bästa är förstås att de börjar dia själva men om de aldrig hinner bli hungriga pga att du matar dem så ofta så kommer de ju heller inte att göra några försök att dia. Det är ju bekvämare att få maten serverad så att säga. Håller tummarna stenhårt!

http://luneas.bloggagratis.se

 

Anneli

3 september 2008 19:06

Snälla Anki, vilken sida var det du hittade info om handmatning. Jag är i samma dilemma som du. Honan har inte dött men vägrar släppa fram ungarna till spenarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som fyraåring tyckte jag att Anders Linder var det tjusigaste som fanns när han sjöng "Åh fröken Lisselotte" på TV och spelade på sin cello. Till min föräldrar sa jag övertygande att:-Honom ska jag gifta mig med när jag blir stor, om han inte är en g...

Tantvarning 1: Ikväll har jag gjort det! Det som jag länge har drömt om men inte fattat mod till att genomföra: -Jag har packat allt mitt studiematerial inför morgondagen på högskolan i en dragväska! Tänk hur många gånger jag förbannat min fåfäng...

Säg den glädje som är långvarig... Sent igår kväll när jag gick ut för att natta mina djur såg jag Att Tyra inte mådde så bra. Och varningklockorna började ringa.. Imorse när jag vaknade för att fira min födelsedag så stod jag  inför fakta. Tyra ...

Äntligen föddes det en kull i mitt marsvinsrum. Den 1/5 föddes den andra Mosaiques-kullen för i år. Och det beror inte på att marvinen inte har haft tillfälle att para sig, utan dels för att jag inte har haft så mång djur att sätt ihop för parning ef...

Ni som följer mig på Facebook har säkert uppmärksammat att vi på sista tiden har haft riktigt otur med våra fyrbenta vänner. Dels förlorade vi vår unghund Chanel genom en bilolycka den 27/2. Dels somnade vår älskade marsrsvinshona Bella in i går efte...