Eftersom jag pga. av min hormonella cyckel har några högaktiva dagar i månaden så har jag gett mej ikast med att renovera våran trappa ikväll.

Fram bara med slipmaskin och målarfärg. Och halkskydden som jag beställde på Cellbes för två månader sedan.

Björn bara suckar, och vet att även han kommer att bli inblandad.
Eftersom jag blir lättretlig och sur också så fick han sej även sej en obefogad utskällning. Men han gick inte till försvar så jag förmodar att han förstod att påhoppet inte var personligt utan hade med mig själv att göra.

Jag fick även med Emil i min framfart så vi hjälptes åt att byta köksgardinerna. Och det var verkigen på tiden eftersom de gulmönstrade har suttit sedan i påskas.

Det är kanske tur att dessa perioder kommer så att jag får lite uträttat.

Vi har ju ett stort hus och många projekt men på tok för lite tid och pengar för att kunna genomföra allt vi vill.

Men man får ta lite i taget. Och försöka att inte stressa upp sej över det man inte hinner och har råd att genomföra just nu.

Och som man säger till barnen så är ju halva nöjet att vänta på att det roliga ska komma....

Och att fantisera om allt man vill göra. Men nu är den vitmålade trappan inte en fantasi längre utan ett halvgjort projekt av en PMS-överaktiv morsa.