Tack gode Gud för ärliga människor.

Nu ska ni få höra här..

Kameran som jag skyllde på att låg på vandrarhemmet under utställningen den låg inte i min packning när jag kom hem.

Panik! jag kan inte leva utan min kamera.

Men tack vare mitt detektiv-arbete via telefonen så har jag lyckats hitta rätt på den på restaurangen där vi åt på fredagkväll.

En juste kille, Alex ,var så hjälpsam när jag ringde och han hade min kära kamera på sitt kontor. "Pust"

Tur att det finns ärliga människor, så nu hoppas jag på att få hem den med  posten inom några dagar.

Tilläggas bör att både jag och Ulle drack mineralvatten så att inget missförstånd uppstår.

Men ni vet, medelålders tanter på vift i storstan, det kan ju inte bli mindre än kaos....

Skönt att vara hemma igen  /Anki