I onsdags så trodde jag att jag skulle få säga hej då till min älskade farbror Birk.

När jag kom ut till marsvinen så satt han bara i ett hörn och tryckte och när jag tog upp honom så såg jag att han hade jätte ont och var svullen och att han inte kunde stödja på sin högra framtass.

Troligtvis har han fastnat på något konstigt vis i gallret till buren och blivit hängande så att han har brutit tassen.

Birk är ju försäkrad för veterinärvård så att jag var beredd på att göra allt som stod i min makt för att få behålla honom bara det inte skulle bli ett allt för stort lidande för honom själv.

När jag kom till veterinären så trodde hon liksom jag att foten eller benet var brutet men eftersom han är så noga med att inte belasta tassen och äter och är förövrigt i god kondition så tyckte hon inte att vi skulle försöka spjälka benet utan att vi ska avvakta och se hur det läker själv.

Tassen verkar förövrigt ligga i rätt läge.

Men eftersom han har ont så fick jag rådet att ge honom flytande Ipren för barn, som verkar ha en god effekt.

Så nu är jag glad över att han verkar må bra efter omständigheterna och jag hoppas på att få behålla honom ett tag till...

Om det finns någon som her erfarenhet av benbrott på marsvin så får ni gärna dela med er av era erfarenheter.

För övrigt så har det fötts fyra kullar med marsvinsungar här hos mej de senaste dygnen, med sammanlagt 11 stycken ungar av olika raser.

Jag hoppas på att få fram bilder snart men kan inte lämna några garantier eftersom jag inte har så mycket tid över för tillfället för mina älskade grisar.

En ny kull med råttbebisar födde även igår. Min dumbohona är den lyckliga mamman och hon vekar ta bättre hand om sina små än vad den andra gjorde så jag hoppas på att få ett gäng med fina råttungar som kilar runt inom det snaraste.

Den här dagen började med att min "marsvinskompis" och järbo-bon Anna dök upp tillsammans med sin lilla dotter och räddade mej så att jag hann in på toan och tvätta mej och göra en helrenovering.

De senaste dagarna har det varit riktigt kris, det är knappt att jag har hunnit kamma håret. Jag som i vanliga fall är rätt fåfäng, förutom då jag lufsar runt bland mina djur i mina "djurkläder" .

Efter att jag fixat facet med lite smink och plastic padding  så tog vi en barnvagnspromenad och jag fick även tillfälle att gå in på ICA och handla.

Det går åt en hel del mat här i familjen för tillfället, jag skulle tro att matkontot slutar på runt 9000:- på en månad nu när vi är 9 personer i familjen. Då hoppas jag även att blöjor och hygienartiklar ska kunna ingå.

Och då är jag rätt så ekonomisk när jag handlar mat, jag har faktiskt gått en hemteknisk utbildning en gång itiden så här är det inte så mycket  halvfabrikat om tiden bara finns att laga riktig mat.

Visst kan vi slinka in på Mac-Donalds i stressen på resan hem frå tex. en marsvinutställning men i övrigt så blir det mest hemlagat.

På eftermiddagen blev det läxläsning med Emil och jag har även fått en barnvagn och flick-leksaker av ännu en hjälpsam arbetskamrat.

Så här har det lekts för fullt med My little Pony.

Nu ska jag göra kväll och klappa mej själv på axeln och säga:
-Bra gjort Törnqvist du har klarat ännu en dag som morsa i en storfamilj!

Och grisarna då?

-Jo dom har faktiskt min käre make förbarmat sej över idag.

Idag har jag gungat, bytt blöjor, bytt blöjor och bytt blöjor....

Tack vare att jag har en så underbar man som ställer upp så har jag även fått 2 timmar hos mina djur idag. Puss på dej Björn!

Jag har även gett bort min hamstrar till Ingalill Nyberg i Sandviken för att få lite mindre arbete på djurfronten.

Lyckan var fullkomlig när mina gulliga "marsvinskompisar" Sara och Jerry ringde och erbjöd sej hjälpa till med att städa marsvinsburar nästa veckoslut, så nu behöver jag inte slå knut på mej själv den här veckan.

Då behöver inte heller Björn vara själv så mycket med barnen när han kommer hem från jobbet på kvällen utan vi kan hjälpas åt här inne.

Nästa Söndag kommer mina sista rexhonor Toy och Leha att flytta till ett kel/pensionärshem. Så då är min rex-epok över.

Jag har fortfarande många kaninungar och marsvin som söker nya hem.

Av marsvinen säljer jag naturligtvis inte mina topp-10 men jag kan plocka ihop några avelsgrupper av olika raser för den som är intresserad, och som vill göra en god gärning.

Känner fortfarande att jag bör minska ner lite, men inte samma panik som kom över mej förra veckan tack vare alla hjälpsamma vänner.

Nu har jag varit sjubarnmamma i fyra dagar.

Vi har flyttat om i vårt hus för att de små ska få ett eget lekrum  och försökt att lösa allt praktiskt så bra som möjligt för att allt ska kunna fungera. Samtidigt som vi har lärt känna varnadra.

Goda vänner har knackat på med klädpåsar och barnstolar när dom har fått kännedom om vår plötsliga och oväntade tillökning.

-Tack alla gulliga, jag får nästan en tår i ögat av allt stöd och uppbackning vi har fått!

En eloge också till mina stora barn som har ställt upp på alla sätt och även bjudit sina föräldrar på fruktsmooties ikväll.

Mina marsvin har fått nöja sej med den viktigaste omsorgen.

Jag fick lite assistans där ute av 5-åringen idag som slutade med två spräckta pipar på vattenflaskor, men det är ju viljan som räknas.

Miraquelles ungar har blivit sååååå fina.

Jag tror nästa att jag ångrar mitt beslut att sluta med långhåren, det var väl den första reaktionen. Men det är väl bäst att inte dra så stora växlar åt något håll innan vi vet hur framtiden och familjebilden kommer att se ut.

Jag får väl helt enkelt inse att det kanske inte blir så många utställningar framöver och försöka att inte ställa så höga krav på mej själv med pedantiskt städade burar och så vidare så ska nog allt lösa sej.

Kul att se i mina kommentarer att det finns fler i marsvinskretsar med engagemang för barn som har det jobbigt.

Nu ska jag titta på Dance on ice och sedan är det nog bäst att gå isäng om det blir en orolig natt.

Kram på er alla  /Anki

Förutom mina marsvin så är jag ju även mamma och familjehemsmamma.

Och på Tisdgkväll så utökades min barnaskara med fyra stycken busar, fyra syskon mellan 1,5 till 6 år.

Så helt plötsligt så är vi nio personer i vår familj.

Därför ligger mitt engagemang på marsvinsfronten på is tills vidare. Jag har även funderat på att sälja alla mina långhår eftersom det är dom som kräver mest tid som jag inte har just nu och den närmsta tiden.

Behåller mina släta, skinny och pettarna dom kan ju gå och äta och frodas utan alltförmycket pälsvård.

Helst säljer jag hela min avelsgrupp med ca 15 st sheltie och coronett tillsammans och även satinbärarna på ca 5 djur ihop.

Annars blir det att någon bara plockar ut godbitarna.

Till den som tar flera djur kommer jag att ge ett väldigt bra pris.

Men jag känner att just nu finns det som är viktigare än marsvin som ni kanske förstår.  Om någon blir intresserad så kan ni höra av er och komma med förslag.

Anki- trött men glad, plötsligt småbarnsmamma på "gamla" dar..