Nu har jag varit sjubarnmamma i fyra dagar.

Vi har flyttat om i vårt hus för att de små ska få ett eget lekrum  och försökt att lösa allt praktiskt så bra som möjligt för att allt ska kunna fungera. Samtidigt som vi har lärt känna varnadra.

Goda vänner har knackat på med klädpåsar och barnstolar när dom har fått kännedom om vår plötsliga och oväntade tillökning.

-Tack alla gulliga, jag får nästan en tår i ögat av allt stöd och uppbackning vi har fått!

En eloge också till mina stora barn som har ställt upp på alla sätt och även bjudit sina föräldrar på fruktsmooties ikväll.

Mina marsvin har fått nöja sej med den viktigaste omsorgen.

Jag fick lite assistans där ute av 5-åringen idag som slutade med två spräckta pipar på vattenflaskor, men det är ju viljan som räknas.

Miraquelles ungar har blivit sååååå fina.

Jag tror nästa att jag ångrar mitt beslut att sluta med långhåren, det var väl den första reaktionen. Men det är väl bäst att inte dra så stora växlar åt något håll innan vi vet hur framtiden och familjebilden kommer att se ut.

Jag får väl helt enkelt inse att det kanske inte blir så många utställningar framöver och försöka att inte ställa så höga krav på mej själv med pedantiskt städade burar och så vidare så ska nog allt lösa sej.

Kul att se i mina kommentarer att det finns fler i marsvinskretsar med engagemang för barn som har det jobbigt.

Nu ska jag titta på Dance on ice och sedan är det nog bäst att gå isäng om det blir en orolig natt.

Kram på er alla  /Anki