I går återfick mina låd-marsvin sin frihet.

Till nystädade burar eller gröna hagar.

Jättekul tyckte många, läskigt tyckte några.

Innan jag släppte ut dom så badade jag dom för fjärde gången.

Sebacilet som jag hämtade ut var inte riktigt vad jag förväntade mej.

Istället som det gamla medlet som skulle spädas i vatten där man sedan kunde doppa marsvinen, så var detta ett medel som när man läste på förpackningen skulle sprutas på en GRIS, (hoppas att det gick lika bra men svin?) från nacken och i en sträng ända bak till svanskotan.

-Det kan missfärga, sa expiditen.

 -Ja ja, sade jag lite överlägset, det här så viktigt att en liten missfärgning får man leva med. Föresten så är det ingen utställning innom en månad så det ordanart sej nog.

Sagt och gjort. Bada i Hexocil, torka, och så slutligen behandla med Sebacil por on vet.

Naturligtvis började jag med de diande honorna och deras ungar, alltså tillsaludjuren. Och dom blev väldigt Turkosa!

Efter ca 10 djur så kom jag på att det gör nog ingenting om man sprutar på undersidan istället.

Nu är alla missfärgade med sommarens accentfärg turkost.

De flesta på magen, men ett helt gäng på hela ryggen.

Och jag lovar att mina tillsaludjur kommer att bli svårsålda, så vidare man inte gillar turkost.

Men- Dom är garanterat fria från ohyra. Och man kan ju inte förvänta sej att få allt!