Äntligen, äntligen!

I dag blev till sist min ubersöta sheltiehona Mosaique's Miraquelle mamma vid nästa två års ålder. Till fyra friska fina ungar mellen 86 och 122 gram.

Två honor och två hanar. Stolt far är Vibys Haakon.

Först gjorde hon urställningskarriär med två cert, två ck, och två förstaplaceringar i klippt långhår.

När jag sedan slutligen satte henne i avel runt 11 månader så blev hon inte dräktig. Jag väntade och väntade och väntade.

När hon sedan blev ca 1.5 år så ansåg jag att det var kört och tiden var ute så jag tog bort henne från hanen och satte henne själv och tänkte återigen ställa henne i klippt istället men då plötsligt började magen växa.

Hon hade blivit dräktig under de sista dagarna som hon satt med hane.

Så i mitten av maj födde hon kullen.

5 fullgångna fina ungar som alla var döda när jag kom ut till marsvinen.

Jag tror inte att Miraquelle visste vad hon skulle göra med ungarna, så hon hade inte slickat bort hinnorna på dom.

Jag blev så besviken och trodde att det var sista och enda chansen.

Men eftersom hon hade fött naturligt utan problem så tänkte jag att jag provar en gång till. Jag ansåg inte att hoppet var så stort eftersom hon är en bestämd dam som gärna sparkar bort uppvaktande hanar.

Men hon lyckades bli dräktig igen och så i eftermiddag födde hon den mycket efterlängtade kullen.

Den här gången gick allt bra, jag var med där ute men hon slickade och pysslade och klarade allt bra på egen hand.

Kanske att vår Herre hade ett finger med i spelet och höll sin beskyddande hand över henne. Jag och Björn kom nämligen överens om att be för att allt skulle gå bra för henne den här gången.

Sådär ja, nu fick ni en liten predikan också men det står ni väl ut med det är ju Söndag trots allt!