Igår kväll fick vi ta bort Vanessa.

Hon hade troligtvis fått en infektion i samband med att hon kastade sina ungar.

Trist på ett trevligt marsvin med Josamas-linjer, och att min vision om att avla på satinsheltie i färgen pe. white gick i graven eftersom jag dumt nog sålde hennes dotter tidigare.

Ja allt blir inte som man har tänkt sej...

Nu får jag hoppas på att mina andra dräktiga honor klarar sina kullar och att dom även får må bra själva.´

Bla. min finaste sheltiehona Mosaique´s Miraquelle väntar sin första kull vid alldeles för hög ålder. (Se bild)

Jag trodde att hon var steril efter att hon hade gått med ett flertal olika hanar under längre perioder utan resultat.

Men så gav jag upp hoppet och satte henne i en egen bur och tänkte spara ut pälsen och istället ställa henne i klippt långhår och då började magen minsann växa så nu hoppas jag verkligen att det ska gå vägen.

Om ungarna föds levande och klarar sej så har jag bestämt mej för att spara hela kullen eftersom mamman är det enda marsvinet som jag har kvar som bär på min första lite speciella sheltie/coronett linje.

Så bara att hållatummarna alltså.

Jag tror att hon kommer att föda runt nästa helg lagom till utställningen här i MITT.

Och om detta gå vägen så blir det nog en kanon-kull med Vibys Haakon som pappa.

Fickäven  ett tråkigt dödsbud igår att en av killarna som avvikit från behandlingshemmet hade hittats död i fredags.

Jag har så dåligt samvete eftersom jag inte orkade prata med honom när han ringde förra veckan, men ibland måste jag stänga av min empati för att orka vara proffisionell och kunna hjälpa de som verkligen vill och har motivationen.

Men Jag tror att jag kommer att träffa honom i himlen en dag.

Eftersom Jesus inte dömer som vi människor ibland gör utan ser till hjärtat.

Och även indianerna har ett fint ordspråk:

 "Döm mej inte förän du har gått en mil i mina moccasiner"

Så till min vän:

-Förlåt för att jag inte orkade lyssna sist som du ringde.

Jag vet att du gjorde Ditt bästa.....      See you.....