Runt kl 17.00 idag gick jag i godan ro och plockade undan efter middagen.

Här vankades det enbart rester eftersom vi hade både spagetti och köttfärsås kvar sedan måndag och korv och mos kvar sedan gårdagen. Jag och Björn åt "undersoppa".

Dår ringde en av våra bästa vänner. En ensamstående pappa och säger att:

-Nu är goda råd dyra. Jaha, vill du hyra min febertermometer skämtade jag eftersom jag har varit lite extrammama i den familjen.

(Jag har nämligen köpt världens dyraste febertermometer i panik när alla de fyra små ramalde in hösten

-08. Då det visade sig att barnen även hade vattkoppor. Så jag brukar skoja om att jag har en affärside'.  Ring mig om ni bor i Järbo så kommer jag. Säker och exakt provtagning i örat på tre sekunder för 25:-. På 28 prov skulle jag alltså kunna tjäna in pengarna. Men då får jag gå mellan mina patienter annars blir det extra tillägg för att jag tar bilen.) 

-Nej det hänger ut någonting bak på katten. (Inte läge för febertermometern alltså.) Och nu ligger den och piper i pojkens säng och vi vågar inte gå in och titta. Karlar, tänkte jag men sa -Okay, jag kommer. Så jag lämnade Björn som inte är ett dugg förvånade längre över mina olika upptåg och specialuppdrag, med disk och ungar.

När jag tre minuter senare var på plats så gick det en orolig husse fram och tillbaka i lägenheten och den tioåriga grabben satt inne på toaletten och grät över sin älskade Findus. Jag hittade Findus uppe i pojkens våningssäng skrikande i full färd med att försöka fiska upp en nyfödd unge som fastnat mellan väggen och sängstommen. Kattungen hängde och sprattlade och skrek och hade fastnat hängande i huvudet. Husse vågade inte ta i den blöta krabaten men han fick dra ut sängen och jag tog emot kattungen som säkert inte överlevt många minuter till  hängande på det viset.

Det var en glad och tacksam kattmamma som fick återförenas med sin unge efter räddningsinsatsen. Vi bäddade ner de båda på ett lämpligare ställe.

Och jag fick en kopp kaffe medans vi avvaktade om det skulle komma fler ungar.

När ungen, var torr och mor och son sov gott tillsammas och det inte verkade komma fler krabater så drog jag mig åter hem igen. Och tur var kanske det att det bara blev en unge. Överraskningen var nog tillräckligt stor ändå med tanke på att kattmamman heter Findus.   Slutet gott allting gott.