Idag diskuterade vi höstskor på skolan och då kom jag och tänka på en särskild höstkväll för tre år sedan.

Tidigar under året hade jag överraskat min vuxna dotter Lina på henne 26-årsdag med en kväll tillsammans med mej för att se premiären på Globen med Martin Stenmark -Ladies night.

Eftersom jag sällan går ut på dylika tillställningar numera så kostade jag på mej lite nya kläder veckan före.

En snygg topp/tunika och ett par nya höga stövlar i mockaimitation i samma färg, slog jag till med.

På Fredagen åkte jag bussen ner till Stockholm i mina foppatofflor.

Tog pendeln hem till Lina i Märsta för att vi tillsammans skulle göra oss iordning och senare skulle färden bära av mot Globen. Sminket och toppen på plats, det skulle nog bli en riktigt trevlig kväll.

Just innan pendeln skulle gå från Märst till Stockholm så öppnade jag kartongen med de nya stövlarna.

Den högra satt fint och så på med den vänstra. Men vad konstigt det kändes, den gick ju knappt att dra på.

Och då upptäcker jag katastrofen- Det låg två högerskor i lådan!

Men klockan gick och nöden har ingen lag, frågan var den -Rosa foppatofflor med märket "bitch" till min festtop eller två högerstövlar?

Jag valde det sista alternativet. På pendeln i satt jag med fötterna under sätet framför, men på promenadsträckan  från tåget och fram till Globen blev jag tvungen att visa framfötterna så att säga.

-Lina ser det konstigt ut?

-Nej då mamma (hon hade nog lust att säga att hon hade sett mej i mycket konstigare situationer i hennes 26-årig liv, men som den lojala dotter hon är så hölll hon tyst)

Väl i det fullsatta Globen fick min värkande vänsterfot i sin högersko åter ta plats under ett säte.

Tur nog fick vi skjuts hem eftreråt PHU!

Veckan efter rusade jag arg som ett bi in på Scoretto och viftade med båda mina högerskor och bad om att få byta den ena till en vänster. Underligt nog så har jag aldrig fått tillfälle att använda dom efter det.

Där hade  historien tagit slut om inte.... Jag hörde på MIX megapol en kväll ute i marsvinsrummet när jag städade burar, där dom uppmanade lyssnare som hade kännt sej "fel" klädda att ringa in och berätta sin historia.

Och innan jag visste ordet av så hade jag lyft luren på mobilen slagit nummret och kommer fram i direktsändning.

Ojsan, men jag berättar om min premiär på Ladies night och efteråt säger programledaren menande

-Hoppas att du får rätt skor på den här helgen. Ha ha ha.

Ve och fasa, det lät som om han trodde att jag hade varit onykter! Och detta sker alltså i direktsänd rix-radio!

Och jag som har lagt det där bakom mej och inte druckit på många herrans år och dessutom jobbar på ett behandlingshem där policyn är att alla i personalen av lojalitet till de personerna vi jobbar med har noll tolerans gällande alkohol och droger. Nu var goda råd dyra- kanske att jag skulle bli av med jobbet på köpet.

Nu förbannade jag min spontanitet.

En halvtimme senare ringer telefonen, jag vågade nästan inte svara. Det var programledaren som berättade att dom skulle skicka en överaskning till mej eftersom dom tyckte att jag hade kvällens roligaste story och ville veta min adress. -Jag VAR nykter, pep jag ihåligt i luren.

Nu två år senare har jag fortfarande jobbet kvar, och i nattduksbordslådan ligger en obruten förpackning av komedi "Shienfield".

En gåva från MIX-megapol som jag får ont i magen när jag ser och aldrig kommer att få lust att titta på.

Som sagt var..... En helt vanlig story ur mitt liv