Med sorg i hjärtat kan jag berätta att min fina pet hona Luneas Betty-Sue är jättes sjuk.

Betty går med hane sedan ca 10 veckor tillbaka.

Jag såg iförrgår att hon satt lite uppburrad. Men när jag pratade med henne och la in mat så åt hon och såg pigg ut så jag skakade av mej oron.

Men igår kväll så var hon mycket sämre, satt uppburrad med huvudet mot hörnet och känndes kall och hade bleka slemhinnor.

Jag ringde Sophie och Stina Thörn och rådgjorde, och jag bestämde mej för att prova behandla med cortison eftersom hon troligtvis höll på att toxa.

När jag kom ut och tog upp henne så hittade jag en död unge under höet.

Den hade nog legat där några timmar för den var kall och hade börjat stelna. Jag skulle gissa att den var ca 7 veckor långt gången.

Jag är inte helt säker på om hon har fler ofullgågna foster i sej eller ej.

Isåfall har den/de dött tidigt under dräktigheten.

Eller om det är bra att behandla med cortison utifall att hon behöver hjälp att föda ut eventuella rester. Men kanske helt åt pipan om det inte finns något kvar därinne.

Ivarjefall så tror jag att hon är för svag för att klara av en operation så nu är det nog bara böner som hjälper.

Just nu matar jag henne med Critical care i spruta

och har lagt henne i en transportlåda vid ett element här inne.

Jätte trist på en så fin hona. Och toligen slutet på mitt saffrondalmation projekt (som aldrig, i och med detta, kom igång)

I kväll undrar jag varför jag håller på med detta.

Att utsätta och förlora sin vänner på det här sättet gång på gång är verkligen inte kul....

Och alltid undrar man:

-Hade jag kunnat gjort något på ett annat sätt?

Var jag inte nog uppmärksam?

Borde jag ha provat med en operation?

Hade hon kunnat räddas om jag hade tagit fasta på de första varning signalerna?

Du som har likande erfarenheter eller goda råd får gärna dela med dej av dem här på bloggen, för just nu är varje minut dyrbar.

Och goda vänner guld värda.