Nu är jag igång för fullt på högskolan. Jag kom tyvärr inte in på Socionom programmet, men jag har börjat Personal och arbetslivsprogrammet för att läsa till Personalvetare. Jag vet inte riktigt om den här linjen är jag, men jag kämpar på ett tag så får jag se om motivationen kommer efter hand. Jag är ju envis av naturen så jag kommer nog att hitta sätt att övervinna de hinder som uppstår efter vägen. Men jag känner fortfarande inte att det är helt glasklart vad jag ska bli när jag blir stor. Hum...  

På djurfronten händer det också en hel del. I mitt marsvinsrum har jag för närvarande två högdräktiga marsvinshonor. En kull väntas efter Tropicana och Alf  och en petkull är på gång efter Suprise och Texas.

Igår parade vi också Tindra, så nu väntar jag förhoppningsvis min första valpkull, det ska bli så spännade. Kullen kommer att födas under höstlovet och blir leveransklara lagom till Jul. Den hanen som jag till sist valde är en jätte trevlig släthårig kille på 2 kg. Med namnet Oliver (Se bilden) Och förhoppningsvis ligger hans frön nu i hennes livmoder och väntar på ägget.               

Förra helgen fick jag verkligen rå om mitt lilla barnbarn som hälsade på mormor helt själv från Torsdag till Söndag. Vi hade så mysigt så. Här provar Gabriel Moa's trehjuling.                                       
                   

Jag vill även passa på och Gratulera min systerson Robert och hans flickvän Angelica som blev föräldrar till en liten flicka igår. Tänk, nu är min syster både Mormor och farmor! Och hon åldras med värdighet. Ingen åldersnoja där inte, som jag kan tyckas ha med mitt blonderade hår och fixade naglar.

Men det är väl bara att inse att tiden kommer ikapp hur jag än kämpar emot.

Björn fick pensionärspris hos frissan här om dagen, hi hi, och två flickor ropade -Hej Mormor! när jag kom till fridids för att hämta Nathalie här om dagen.

Jahapp, då är jag inte bara Mormor utan jag ser ut som en också.

Men jag har ju alltid gjort allt i fel ordning, fick barn när mina kompisar gick gymnasiet och ifjol gjorde jag klart gymnasiet samtidigt som jag blev mormor.

När mina äldsta barn gick i skolan var jag pinsamt ung jämfört med de andra föräldrarna. Och nu sitter jag fortfarande på föräldrarmöten och känner att jag är i "fel" ålder när jag inser att jag oftast är äldre än de andra föräldrarna.

Men för mig har barnen fått komma när dom har anlänt, inte när jag har känt att tidpunkten har varit perfekt för att skaffa barn. Och dom har varit och är väldigt älskade. Och det går ju faktiskt att ha med sig barn på nästan allt, som ni såg av vår Paris-resa. Och det går att vara både småbarnsmamma och mormor och "Morfars tant" samtidigt som man lever livet fullt ut själv och inte förstår hur man ska hinna med allt som är så roligt. Och ålder och tiden är faktiskt bara en siffra!

Jag säger som Tomas Dileva sa i en intervju när han blev tillfrågad om sin ålder:

-Jag är evig....