Som ni vet så är vi en familj med ett stort hjärta och alltid en öppen dörr.

Med en vidsynthet där alla oavsett bakgrund ska känna sej välkomna.

Men ibland så måste jag vara egoistisk och sätta stopp för att orka ta hand om mej själv, mina barn och mina djur.

Att som 5-barnsmamma ibland tillåta sej att vara en riktig bitch tycker jag är en rättighet. Och idag var måttet rågat när jag fick springa som en tätting mellan telefonen som ringde och småbarn som lekte på gården.

Jag ville dessutom ta tillvara på den första sommardagen och kunna vara ute i solen med familjen och djuren så mycket som möjligt.

Efter 5 vändor av folk som ville berätta om sina krämpor, påkörda hundar osv. fick jag nog.

Den första som fick på moppo var en telefonförsäljare som presenterade som Elin och som ringde åt företaget "Gud vet vad" och som hade mage att säga -Hoppas att jag inte ringer olämpligt!

Hon fick veta att hon levde och fick en uppmaning att byta jobb och luren i örat. (jag fattar inte varför den här NIX-spärren inte funkar som vi har anmält oss till flera gånger!?)

Nummer två  som blev avpolleterad var en man med stockholmsdialekt som ringde och frågade efter Björn, jag blir så trött  på folk som ringer om anledningar gällande Furulund och som inte kan ta hänsyn till att vi behöver vår fritid för att orka om det inte är helt akut och livshotande.

Nummer tre en äldre dam som ringde och frågade om vi kunde ta ansvar för serveringen i kyrkan imorgon, trots att det inte var våra tur, eftersom alla i deras grupp var upptagna. Och då ringer dom naturligtvis till oss som inte har nånting att göra. jag ville bara skrika :-Nej, Nej Nej! (men det gjorde jag inte.) Imorgon  är vår enda lediga gemensamma dag!

Igår ansvarade jag för diskot i Isaks klass mellan 16.00-23.00

Idag mellan kl 9.00-15.00 har Björn varit ledare för Äventyrarna i kyrkan, en grupp för barn mellan 10-14 år som hittar på något spännande en Lördag varje månad. Så i morgon bara måste jag åka och köp gympadojor och sommarkläder åt barnen nu när sommaren helt plötsligt dök upp.

Trots att det är Söndag och en intressant talare från London i vår kyrka.

Jag hade ju inte småflickorna här förra sommaren så jag har ju ingenting att ta fram heller tillfälligt från förra året.

Jag har helt enkelt inte utrymme att snacka skit i telefonen en timme varje kväll om oväsentligheter. När det finns fyra dagis/skolväskor att packa och två tonåringar och en tioåring som vill ha uppmärksamhet när de små har lagt sej.

Eller att ta mej tid att småprata med alla jag träffar på ICA när jag alltid har något barn som ska hämtas på någon aktivitet.

Utan avbryter ofta med:- Oj då, synd för dej, men nu måste jag rusa!

Jag har helt enkelt blivit en "mamma bitch" med rätta att säga Nej och

Stopp, och har blivit tillräckligt gammal för att strunta i vad andra tycker om det. Och insett att jag har rätt att välja vilka jag vill umgås med under min begränsade fritid sådan vänner som jag känner gemenskap med och som både kan ge och ta. Idag har jag inte orkart med energitjuvar som bara kräver utan att ge PUH!

Lördagsbön:

"Gud ge mej kraft att sortera bort det som är onödigt i mitt liv och sånt som bara slukar min energi så att jag istället räcker till för de och dom som verkligen behöver mej och i de uppgifter där DU Gud vill att jag ska vara.

Hjälp mej också att prioritera  mej själv ibland så att jag kan ladda batterierna och räcker till för det som är verkligt viktigt. Hjälp mej även att ha bättre tålamod och förståelse med mina medmänniskor när jag är stressad och inte såra oskyldiga telefonförsäljare och andra efter vägen" AMEN

Dagens bild : Jäbo 25/4-09  kl: 15.00

 "Älskde, jätteviktiga ungar på vår studsmatta"