Igår fick hon somna in Singoalla min fina peruanhona med den enormt tjocka pälsen...

Och kvar har jag hennes unge som jag har satt ihop med en annan hona och hennes kull.

Hon blev accepterad på en gång men eftersom den anda kullen är stor , fyra ungar, och 2 veckor äldre så har hon svårt att konkurera vid matplatsen (marsvin har ju bara två spenar)

Så nu sitter jag här åter igen med en liten unge som jag kämpar för att hålla liv i med en vällingspruta, jag som brukar säga att naturen bör ha sin gång.

Men vem kan se en liten fladdrande veke tyna bort och slockna utan att gripa in??....