Säg den glädje som är långvarig...

Sent igår kväll när jag gick ut för att natta mina djur såg jag Att Tyra inte mådde så bra. Och varningklockorna började ringa..

Imorse när jag vaknade för att fira min födelsedag så stod jag  inför fakta. Tyra mår verkligen inte bra och vi kommer troligtvis att förlora henne. Hon haded fortfarande mjölk i juvren på förmiddagen, men nu på eftermiddagen har det sinat helt. Så nu har jag börjat mata ungarna med fortimel och Semper spädbarnsersättning. Jag gör ett fåfängt försök att ge Tyra bactrim och fortimel men jag har inte längre något hopp för henne. Det här känns som en sak för mycket den här veckan då jag både har tenta och ska jobba helg, men det är bara att gilla läget och försöka rädda ungarna. De är pigga, men när jag vägde dem så ser jag att de har gått ner mer i vikt än vad de borde ha gjort. Efter tre dygn så bör de nog ha börjat öka igen. Det är alltid lika sorgligt att förlora ett djur. Ungarna klättrar på sin mamma och söker uppmärksamhet och de andra marsvinen går fram och kikar och buffar på henne med jämna mellanrum.

Jag har fött upp Tyra också för hand eftersom hon förlorade sin mamma i livmodersframfall när hon föddes. Därför är hon lite speciell för mig. Men nu är det nog dags att ta farväl....Tur nog så har jag ju kvar hennes dotter Material Girl. Som ni förstår får jag vänta med att lägga ut bilder på ungarna här på bloggen, just nu så känns det inte som om det är der viktigaste...

Min gulliga familj har på eftermiddagen uppvaktat mig med fina paket. Bland annat fick jag ett par ny gåstavar med fjädring som ska vara skonsammare för min onda nacke, så nu blir det till att gå ut och träna så fort den här mastodontveckan är avklarad. PHU!

Ha det gott där ute /Anki